80-talet var tillbaka på Heden..


..i måndags och det var estetfest at Studio 54! Vi hade 80-talsdico med discokulan snurrandes i taket och whitney Houston spelades av vår egen DJ! Allt blev så bra och treorna, som vi faktiskt gjorde detta för, lyste av lycka. Festen övergick sedan, såklart, till ett ända stort tårkalas, just för att treornas tid faktiskt är över på estetiska. Och jag kommer sakna dem.

(Foto: Hilda, Kristin)

Music of the night


Jag hade en bra helg. Nästa helg kör vi igen!

Strålande jul

(Foto: ljusnan på dansföreställningen Alice i Underlandet)
Tisdag. Ledighet med pyjamas på tills eftermiddag och viksjöforsbalettens tolkning av Alice i underlandet, genom dans. Onsdag. Skrattat och berörts tills tårarna trängdes i ögonen då en mycket bra julavslutning bjöd på både musikaliska uppträdanden och komiska felsteg. Roys bjöd på god mat som skulle representera en värdig avslutning på en kämpig hösttermin. Iskall vinterpromenad med solskenet som glittrade i snön och godis framför julfilmer fick bli ett sista häng med bruden som ska vara på resande fot mest hela lovet. Skitsnack till natten med en bra vän och en syster som återtagit sin plats i huset. Det. Det är vad två dagar bjudit på. Nu. Nu är det lov.

Vi fortsätter växa

Vistats mycket på vårt hatade torsberg denna vecka, men i tre dagar var det mycket heden där borta också. Iallafall i aulan. Musikal. Sånt som jag tycker om. Även om det tog slut allt för fort, ska jag leva lite på minnet av hur otroligt roligt det varit, ska leva på minnet av känslan. Den där kicken av nervositet och lycka. Har massa ny energi och glädje lagrat nu samtidigt som man är helt slutkörd. När sista aplåderna tystnade igår och strålkastarna slocknade för sista gången efter super trouper ville jag nästan aldrig lämna scenen. När jag ser på bilder, nynnar på låtar, känner halsontet och tänker på hur arg jag var på de, minns varför vi dog av skratt dom där två timmarna mellan dag-och kvällsföreställning vill jag att denna torsdag och fredag bara varit två vilodagar och att snart kör vi igen.




När jag hittar den som stal min lycka, alltså.

Har dansat mig till ett värkande gummiband hela veckan och inte tyckt det räckt så jag prejat in lite mer träning så vader, rygg, RUMPA, axlar.. ja hela kroppen kännts sådär lagomt mör. På det har frustration och ilska bubblat ur mig ovanligt mycket, mot en skola jag alltid förut älskat så att glädjen spritter i kroppen även de jobbiga pluggiga dagarna. men inte denna vecka. Vill bara ge upp. Tur jag haft mysiga kvällar och dagar med finaste vännerna som även, en regnig jäkla skitdag, när man bryr sig så jävligt så att man inte längre orkar bry sig, får en att skratta så magmusklerna blir om än mer ömma. Blivivt många sammanfattningar av veckorna i inlägg nu på sistone. Det är för att livet är proppfullt. Med det jag egentligen ska älska. Jämt. Men inte längre gör.

Samtidigt som jag älskar varje dag som ger mig dessa möjligheter och erfarenheter vill jag bara sjuta någon ibland. Inte bokstavligt då. Mer knuffa någon. Riktigt hårt. Ska nog börja boxas också. Så träningsvärken hälsar på ännu ännu oftare. Då kanske jag kan börja spritta av glädje igen. När jag hittar dig. Då tar jag med mig mitt gangstergäng av fina vänner och spöar upp dig. Din glädjedödare. Vem du än är. Du får inte ta det här ifrån mig.

Inga sura miner här inte

Jag har spenderat några nätter hos bästa ryhed, på en madrass på golvet, med en kurrande katt bredvid mig. Jag har åkt i ur och skur till de där förbaskade gymet, bara för att jag har en dröm att bli så stark att jag kan ta mig upp för leksaksställningarna på leksands sommarland, vi har också fått veta fina saker under körlektionen i skolan, dansat kläderna blöta i svett till sveriges, nej världens, bästa musik och hoppat runt med strumpor som mikrofon en fin kväll med dem jag gillar mest.

Nu är det torsdag. Regnet öste nyss ner men nu lyser solen. Skolböckerna har öppnats och stängts sedan klockan åtta och pennan har skrivet anteckning efter anteckning. Vi har skrattat tills tårarna sprutat åt något jag inte minns längre. Vi har längtat till fredagens festligheter och svurit åt en och annan buss. Men jag ler åt allt nuförtiden, tillochmed träningsvärken som gör hela min kropp stel som en 70+:are, för allt vägs upp när tanken på varför träningsvärken finns där slår mig. Det är för att vi hela hösten får jobba med musikalen                 MAMMA MIA, P Å  S K O L T I D!

Snart längtar man tillbaka


Musik får det att spritta i kroppen och varje sång sjunger jag med i. Jag längtar efter vardag med sång och dans på schemat. Helt enkelt.


Sjung om studentens lyckliga dag!


(Bild från förra årets student. Linneas student!)
Idag sjöng vi för lyckliga studenter och dansade lite oh my god. Jag vägrar se dagen vi sitter där med vita klänningar och studenthattar. Inte än! Imorgon väntar mer sång och dansframträdande med estetiska innan vi får vårt efterlängtade sommarlov som vi verkligen förtjänar efter ett år av slit med produktioner, uppsatser, matteprov, inlämningar och framträdanden. Att vår roliga resa med estetiska sedan fortsätter i två år till känns toppen!




Tre dagar tills sommarlov

Lovet kommer om tre dagar, men jag vet inte om jag längtar. Estetiska är tryggt och bra. Förra veckan, som fylldes av så mycket bra har inte gjort viljan att lämna heden i tre månader större. Ett helt skolår har gått, alldeless för fort.

"Kritan Awards"-Estetfest för treorna

Jag kan erkänna att jag inte hängt med i svängarna med denna estetfestplanering, har ju varit borta från den under min frankrikeresa, men hoppas kunna bjuda treorna på en fin, minnesvärd fest endå. Hoppas jag sätter allt rätt nu bara och vet när jag ska göra vad! Nu kör vi!

Dance until the world ends


(Bilder från visan. Fotograf Per-Erik Claesson)
Ja, ni. Snart dör vi. På lördag ska jorden gå under. Inga mer läxor. Inga mer uppsatser. Inga fler besymmer. Men heller inga mer spontana äventyr. Minnesvärda stunder med vänner. Inget mer heden. Inget mer estetiska. Ingen framtid. Viiiisst!

Tror inte ett skit på det. Lördagen kommer passera precis som alla andra dagar gör. Det är vad jag tror händer. Men jag ska ändå försäkra mig om att ha riktigt jäkla kul sista dagen i livet, om så är fallet. Därför spenderas fredagen med några av världens kanske bästa människor. Min klass. Mina vänner. Turneé med visan och sedan klassfest. Kära vänner, det är fredag, party och snart världens undergång-nu ska vi ha kul!

Nervositet och rädsla..



..de va känslorna som växte i mig förra våren. Idag är det intagningsdag för de nya esteterna som ska ta våran plats som ettor efter sommaren. Hur kan det gått med en sådan rasande fart..bromsa någon? Får ta att njuta fullt ut av varenda liten sekund nu, ja tillochmed mattelektionernas slitande timmar ska jag njuta av. Fan va surt att bli tvåa, samtidigt som det är alldeless underbart. Ska ge de de föräntansfulla, nervösa och skräckslagna nya esteterna en dag som bara är positiv, alla ska de längta tillbaka efter dagens alla prestationer!

Tagga!


STARSTRAK


Själv satt jag och sjöng för full hals i en salong med massa andra människor framför musikalen "leva livet" när denna kille sjöng denna covern, i finalen av melodifestivalen, som helt klart är bättre än orginalet. Det roliga är att sångaren i dynasty har jag och alla andra huvudsångare på estetiska haft en sånglektion med, det är meer än coolt. Vare sig jag ser det på youtube eller tv. Coolt. Så jävla coolt. Han är också en gammal estet elev från vår skola. Coolt.Kan inte hjälpa att bli lite kändisfreak..

Kom så ska vi leva!


I stockholm shoppade vi inte bara utan vi gick på musikalen "Leva livet" också! De var en av de roligaste musikalerna jag sett. Hörde mycket kritik om musikalen innan jag såg den så jag hade inga förväntningar men den va sååå bra. Alla låtar var riktiga klassiker av tex gyllenetider och det var ett riktigt ös därinne i salongen. Alla sjöng med och skratt blev det gott om. Inte nog med det så fanns det gott om heta skådespelare och dansare med riktiga sexpack också, hehe...Om du får chansen, se den!

Sagan Stjärnöga-2011

Några fina bilder från vår otroligt fina saga fotade av Johan Berglund!




Längtar tills vi får den inspelade filmen i våra händer, hoppas innerligt att den blev bra, är så nyfiken hur det upplevdes från publikvinkeln! (irriterad att jag gör tabbar så fort nått spelas in, bara..)

Snipp snapp snut..så var sagan slut


Efter tre hektiska dagar fyllda av slit, glädje, gemenskap och grymma föreställningar är nu Sagan Stjärnöga ett minne blott. Ett fint minne, som jag kommer le åt varje dag. Det slog mig på bussen hem, att vi aldrig varit varandra så nära som nu i klassen och nu kan vi bara bli ännu närmare. Es10♥


Livet är en fest


Vad jäkla bra skola jag går på egentligen!

Att ta sig tid


Idag har det varit samma intesivrepande som förra torsdagen och det blir samma ös imorgon. Jag märker inte förns jag sitter på bussen hem hur hårt det tar på kroppen att repa i åtta timmar med några sekunders lunchrast typ, jag glömmer det under alla klädbyten, danser och sånger för det är så jäkla kul. Därför tog jag ett varmt bad så fort jag kom hem och åå va skönt de var! 

Men jag måste bara skälla lite på mig själv för den här veckan, har fullkomligt struntat i allt skolarbete som jag lastat hem, ligger bara och dammar på golvet. Fyfy.

Ps. åkte på es09:S musikcafe igårkväll. Skrattade hela kvällen i fint sällskap! Verkligen grymt bra jobbat av Es09 också. Längtar tills det är våran tur.

En bild på en tid jag saknar


(musikalen Annie)

Dance of the spirit


Helt slut efter denna repetionstorsdag. Trööött. Inte en enda paus tror jag att vi fick. Körde på i åtta timmar med dans, sång och teater. Kul förståss, de är de här som är det absolut bästa med produktioner. När de börjar likna nått. När teater, sång, musik, kostym och dans äntligen jobbar tillsammans. Bra jobbat idag, ES10!



Tidigare inlägg
RSS 2.0