2011

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?Besökte ett kloster i Taize. Där var man med om en del som man aldrig varit i närheten av att uppleva förut. Typ städa toaletter som man delat med tusentals andra där de frodades av ödlor och snuskiga spindlar. Eller resan dit med en buss i 36 timmar med 39 graders feber. Ja, listan kan bli lång bara efter den resan. En upplevelse!

Har du några nyårslöften?Bli lite mer som man vill vara men aldrig är.

Vilka länder besökte du?Taize i Frankrike, och diverse länder för att ta sig till Frankrike med buss då.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
12 maj och sommaren som alltidalltid är bäst.

Bästa köpet?Min lilla Htc var ju en fin investering. Vi har haft mycket kul.

Vad spenderade du mest pengar på?
Allt förutom nödvändigheter. Men nej. Nöjen är ack så nödvändigt, gjädje i stora lass på köpet då ju!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Sagan stjärnöga som förde klassen otroligt nära, alla viskonsertturneér på ålderdomshemmen med de söta gamla gubbarna som sjöng med och musikalen Mamma mia som blev en succé. Samt den nyfunna glädjespridaren och vardagshjältarna den väldigt gråa hösten.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?Maggio och Björnstammen. H e l t klart!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Hösten kan ha varit den deppigaste någonsin.

Vad önskar du att du gjort mer?Gjort är gjort.

Favoritprogram på TV?Desperate housewifes!!!!!

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?Stekte i gassande sol med de jag tycker om och åt massa tårta. (Fick ju ett överrakningsfirande på långnäs också..åh fina vänner!) Så dansade jag psykdansen med viksjöforsbaletten på kvällen.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?Ojoj, har jag en stil. Vågigt hår och alltidalltid nagellack, gills det?

Träffade du nya människor? Fler än någonsin tror jag. I Taize förståss. Men tuffast var att snacka med Petter två gånger på en och samma sommar och få en personlig sommarhälsning av Oscar Linnros. Om dem gills.

De bästa nya personerna du träffade? De där personerna som vi sedan bildade Larsas med var ju rätt bäst.

Bra 2011, nu säger jag hejdå förvigt och säger hej och välkommen 2012!


Vi sjunger in julen

Idag är det dem kallar för dan före dopparedan. Många föredrar den 24 mest. Självaste julafton. Men 23 har nog alltid varit min favorit. Dagen före. När längtan och pirret är som störst. Dagen då vi sjunger in julen. Kyrkan full av ljus och glada, förväntansfulla människor. Full av traditionella julsånger och fyrstämda körer. Tillochmed lite fridfull dans har blivit en tradition att fortsätta med. Så jag drar på de röda finkläderna och ställer mig i den feta kören och sjunger in julen ikväll.

Men först: Några granar att pynta!

Strålande jul

(Foto: ljusnan på dansföreställningen Alice i Underlandet)
Tisdag. Ledighet med pyjamas på tills eftermiddag och viksjöforsbalettens tolkning av Alice i underlandet, genom dans. Onsdag. Skrattat och berörts tills tårarna trängdes i ögonen då en mycket bra julavslutning bjöd på både musikaliska uppträdanden och komiska felsteg. Roys bjöd på god mat som skulle representera en värdig avslutning på en kämpig hösttermin. Iskall vinterpromenad med solskenet som glittrade i snön och godis framför julfilmer fick bli ett sista häng med bruden som ska vara på resande fot mest hela lovet. Skitsnack till natten med en bra vän och en syster som återtagit sin plats i huset. Det. Det är vad två dagar bjudit på. Nu. Nu är det lov.

Det som faller rätt när allt är fel

Jag har fått legat som ett barn i en vänlig famn medan dansalens mörker lystes upp av fyra ljus i adventsljustaken och jul i folkton spelades. Mysig måndagmorgon. Sen har sista provet skrivits för i år och jag kan nu helhjärtat säga att allt för ht-11 är avverkat. Estetettorna har spexat så vi hade humöret på topp och överskottsenergi i flera timmar efteråt. Alice i Underlandet har fått sin form med ljud och ljus, ja all kostym klar också. Jag kan se på en film som börjar nio ikväll för imorgon har jag samt alla andra huvudsångare på estet ledigt. Det är sånt som är värt. Så varför ler jag inte. Varför är jag inte lycklig. Kanske för att orden fortfarande ekar för tungt. Kanske för att jag är så arg på mig själv. Hur mycket det än är som är rätt är felen för stora.

Den helgen

Helgen som leder oss in i de sista skoldagarna innan jullov. Helgen som pyntar huset med tomtar och röda gardiner. Helgen som slår in alla julklappar jag gömt i garderoben. Helgen som sätter de sista stegen under genrepet för Alice i underlandet. Helgen som bjuder på julmys med glögg och pepparkakor tillsammans med fina vänner och traditionella julfilmer. Helgen som lägger ett vitt snötäcke, över de slaskiga gatorna, igen.
Helgen som tänder det fjärde ljuset i adventsljusstaken. Helgen som bara lämnar sex oöppnade luckor kvar i chockladkalendern. Helgen som får mig att inse att nu, nu får vi snart ett välförtjänt lov, nu har allt slit lönat sig och jag lyckades fast tyngden förut kändes omöjlig. Den helgen.


Det är alltså så det känns

Blivit glad då de som hade händerna fel klappde mest och vi lyckades stå ett helt luciatåg. Blivit glad då sånglektionen blev framflyttad från kl tre till tjugo över tolv. Blivit glad då sångfröken öste beröm. Kramat en bamsekram med den finaste vännen i stada som flyr till thailand över jul och skrattat åt dåliga skämt och konstiga sagor. Men jag har blivit sådär totalt nedputtad från glädjetronen också, då en liten skitgrej vägde över. Förbannad är nu humöret. Eller egentligen känner jag inget, bara besvikelse kanske. Eller okej, lite ilska också.

Folk fall nu neder


(Foto: Camilla Lucchesi, från i kyrkan i söndags)
Vi tågade in med levande ljus och vita lucialinnen i aulan imorse och sjöng sankta lucia. Totalt fjorton stycken sackade ihop pågrund av syrebrist blandat med nervositet. Lucian slet jag av kronan också då hon föll bak på lilla mig som stod där och snabbt tog emot. Ja, ett mer dramatiskt luciatåg får vi allt leta länge efter. Men samtidigt hittar vi nog inget proffsigare heller för den delen!

Klar som kristall

Tredje advent. Pysslat med julkort och lussat med över 90 andra personer. Och snön ligger kvar sådär gnistrande vit.


Väderprognos

Idag medan vi sjöng om en strålande stjärna och snötäckta landskap så föll snön utanför fönstret, på riktigt. Sjunde december och första riktiga snöfallet. Inte bara vita fjun eller frostiga grästrån, utan snö som fastnade så där i ögonfransarna när man blinkar.

En aning gigantiskt

O, det är liiite mycket nu. Kollar på min checklista med arbeten som ska in före jul och längtar tills sista bocken är satt. Tittar på "se-fram-emot-listan"  bävar jag för att snart är jag framme vid sista bocken. Lustigt. Får jag ett till arbete nu ska jag ta emot det med ett leende men förevigt ha den läraren på en hatlista. Jag sådana listor finns också. Att vissa arbeten omvandlas till kinesiska små utropstecken får ju bägaren lätt att rinna över i denna stress också.

Jaja, en dag i taget. Ny dans, ny chans som min historialärare sa så vackert.

Bra sak: I söndags blev marken lite vitfrostig igen och när de enstaka flingorna dalade ner jublade nog allas hjärtan. Tillochmed Elfs och Majs hjärtan innerst inne, jag vet det. Let it snow! Och viktigast: Let it stay!


Tre välkända ansikten på en helg

Gå aldrig till bussen med tunnelseende och med ett högeröga som fuckat ur. Gå aldrig på en buss halvt blind. Och med en karusellkänsla i huvudet. Folk tittar, jag lovar. Åk aldrig buss med migrän bara, okej? Folk undrar. Just saying. Har försökt sovit, skakandes med öppen altandörr för att inte må mer illa än vad den sprängande huvudvärken fick mig att göra, sedan klockan ett. Och ätit massa alvedon. Nu sitter glasögonen på plats vänner. Det var inte värt att känna sig snygg när det gör så ont i efterhand. Ni vann.

Eftersom synen är tillbaka sitter jag nu bänkad vid idol. En som gick ut estetiska förra året dansar ikväll. Fräsigt. Imorgon blir det en stockholmvisit med grannarna. Spamalot med alftacelebriteter och hotellfrukost serveras där!


RSS 2.0