.

När arbeten raderar sig av sig själv och man bestämmer sig för att snabbt ögna igenom ett manus på 46 sidor som står på obegriplig engelska och skickar in fel arbete till en lärare som man måste förklara sig för på engelska. Då, då blir man less.

Men tionde augusti flyger jag med mina pinglor till Grekland och de, de underlättar i motiga situationer.

Ibland känns de mest oviktiga sakerna mest viktig. Men just nu känns inget oviktigt viktigt jämfört med de som faktiskt är viktigt.

Klockan tolvnollsju i tisdags. Då blev de jobbigt. En tårfylld bussresa hem från skolan och sen dess har de bara varit massa saker att inse och förstå. Du lyser fint på himlen och jag snusar i farmorlukten i dedär koftorna ibland.

Jag sjunger igen. Och ska köpa saker på h&m. Längtar till klassmatesen mina också. Tillbaka på banan. Ja.

Känner mig rätt skrytig nu när jag har en liten plastmatv i mitt eget rum. Mallig brud. En dröm som gått i uppfyllelse typ. Har legat i pyjamas i min säng, inlindad i mitt duntäcke med favvotofflorna på fossingarna och glott på desperete housewifes i två dar nu. Jag har endast stigit upp ur koman när jag behövde äta. Den fick mig på fall, den lille rackaren!

Har haft pyjamasen på nästan hela dagarna och pluggat i den där körkortsboken. Bastat lite till med en brud som får mig att må bra. Haft kurrande katter i knät och lyssnat på samma musik hela tiden. Släpat mig upp alldeless för tidigt för att nervöst visa mina skills bakom ratten för en total främling. Insett att det inte var så farligt och käkat en belöningslunch på NK. Varit ensam hemma och fått gåshud till lejonkungen i 3D på bio. Haft efterlängtade brudar på besök, försökt vara lite musikalisk med en till och somnat på tok för sent. Det är bara tre dagar.

Fjärde dagen är idag, men jag tänker inte göra det jag tänkt för jag är inte på det humöret längre. De får klara sig utan mig. För jag ska sitta här och hålla tummar.

Har läst alla mina arkiverade inlägg sedan juli 2011 fram tills januari 2012 och förundras över vad det kan göra med en. Hur glädjen man beskrev att man kände för åtta månader sedan pånyttföds, hur leendet man glömt bort man haft skiner upp igen, hur man påminns om vad man varit med om och inser att man har de minnst lika bra som dem man ibland avundas. Man formulerar upplevelser i ord och rubriksätter dagar. Man undrar ibland varför, men när man ser tillbaka, förstår man.

Förra veckan hade jag desperatehousewifesmarathon med mig själv, åt massa julmatsrester och chips. Spelade flera omgångar alfapet och förlorade varje gång. Fick en förskylning, fast det var lov och pysslade med scrapboocking då nya kort från bästa sommaren hade framkallats. Skev in mig på körskolan och bokade körlektion. Planerade nyår och bubblade med två fina pinglor och molade knäck och popcorn. Bjöd finaste födelsedagsbarnet på tacos och blev bjuden tillbaka på kladdkaka. Pratade som man bara kan göra i en bastu i några timmar med samma bästaste person och tog med mystofflorna till grannhuset för att se på film. Tvångssov till minst tio varje dag och la mig aldrig före tolv. Rullade in min fina farmor för att ge henne lite julkänsla i efterskott al'a nordanågatan och hade pepparkaksbaktävling med järngänget 2.1 och stog i fula positioner under twister. Kollade i gamla fotoalbum med mormor och firade nyår med trerätters, fest och raketer tillsammans med mina fina pinglor. Skrattade pågrund av dålig humor till en störtseriös film på bio och hade en sån där efterlängtad myskväll med finaste människan på långgatan. Mitt i allt har det blivit ett nytt år alltså. 2012. Jag tänker ge det en chans.