.

Steg upp i ottan fast lovet satt sig i kroppen och dygnsrytmen redan. Åkte minibuss till mitt i ingenstans med bra sällskap och gäspade lite för mycket. Men sen vaknade både skrattet och energin till liv. Vi kastades runt i bilar, slirade på isiga körbanor, körde på låtsasbarn, mosade konor och tvärbromsade. Till råga på de var lärargubbarna störtsköna och ja, jag tackar nog dem för att vi hade de så kul där i solskenet, sådär en tidig morgon på ett lov. När vi skulle åka hem sa de: "Ha ett bra liv, våra är ju snart slut." Och de slog mig att vi får ju inte träffa de där sköna snubbarna igen. Jag som ville göra de här varje tisdag.