.

De var en otroligt dryg turk som pratade konstant med oss hela vägen hem från bollnäs igårnatt. Jag ville bara stänga mina svidande trötta ögon men han babblade nån osammanhängande engelska som han desperat ville få oss att förstå. Vi pratade ful svengelska och gjorde övertydliga gester men insåg efter många djupa suckar att han aldrig skulle förstå oss. När vi närmar oss Alfta och vår hållplats, var irritationen för denne dryge turk måttligt stor och då vänder sig hans turkkompis om och pratar svenska. Men kul...