.

..så är det i allt. Varje dag, hela livet. Man sätter onödiga krokben för sig själv, river de man lyckats uppnå, förstör och klantar till det. Jag lyckas med det hela tiden. Men nu lyser vårsolen starkare än tidigare, kalendern har vänt blad till mars och sportlovet bankar på dörren. Nu är allt möjligt och glädjerusen gör sig bekanta allt oftare. Jag vill springa och öppna den bankande dörren med öppna armar och gassa i solen dagarna ut med ett leende på läpparna, men har lite kvar att härda ut i skolbänken. Olidligt snart! Ack så skönt att det är två karaktärsämnesdagar jag ska härda ut fyllda med sång, musik och teater. Det gör det lite mindre olidligt endå!