.

Kom hem halv tolv igårkväll efter en vecka i Frankrike med världens finaste människor. Att bo på samma område som munkarnas kloster trodde jag skulle vara annorlunda. Men munkarna var ju helt nornmala och cooloa som delade med sig av sina facinerande livshistorior och lät oss se hur de levde.

I Taize har jag lärt känna massa nya polers och insett att åka buss i 36 timmar både är roligt och fruktansvärt jobbigt. Röven fick rejält med stryk men man lärde sig att fördriva tiden på bästa sättet. Mycket skratt, lek, bus, film och prat. Delat tält med trevliga söderhamnare och haft fina stunder med picknick och högläsning också. Myst med massa filtar och gotta när åskan dånade och regnet smattrade på tältet. Blivit en hejare på att trängas fint i en matkö på 5000 pers och att städa toaletter, duschar och handfat som 5-600pers använder, går utan kvälningar, om man gör det till en kul grej och sjunger fina ramsor. Tänk vad många människor jag skulle gått miste om att träffa om jag låtit min förskylning hållit mig hemma. Tack att jag tvingade mig iväg, det var värt varenda jobbig stund med hosta, febver, allergi och öronvärk. En fin resa som jag ska minna ett bra tag. Om ett halvår får jag förhoppningsvis ett brev jag skrev hem till mig själv därnere, som skulle komma sex månader senare, som jag ska läsa och minnas tillbaka. Tack för alla fina människor som jag lärde känna under denna resa, haft otroligt roligt och fått minnen för livet!

PS. Nu uppskattar man vatten som inte smakar klor, mat som smakar något överhuvudtaget, färskt bröd och goda frukter, kylskåp som erbjuder det man vill äta och en säng som är bekväm. Borta bra men hemma alltid bäst!