.

Har haft fina dagar i ett hus långt borta från mitt. Dels för att den tjejen som bor där får mig på bättre humör och lyckas få mig att må bra. Dels för att ju längre bort jag är just nu, ju bättre mår jag. Så fort fötterna landar hemma klarar jag inte mer. Men allt har en morgondag och allt blir ju bra tillslut. Men ibland har även jag svårt att hålla tårarana tillbaka. Ibland behöver även jag vara ensam. Stänga in mig i garderoben och låta allt komma ikapp. Allt det man försöker förtränga. Det jag inte vill tro på.

"Den jävligaste stunden i livet var den när du gick" passar sig alldeles utmärkt just idag. Imorgon kanske den inte passar alls.