En aning gigantiskt

O, det är liiite mycket nu. Kollar på min checklista med arbeten som ska in före jul och längtar tills sista bocken är satt. Tittar på "se-fram-emot-listan"  bävar jag för att snart är jag framme vid sista bocken. Lustigt. Får jag ett till arbete nu ska jag ta emot det med ett leende men förevigt ha den läraren på en hatlista. Jag sådana listor finns också. Att vissa arbeten omvandlas till kinesiska små utropstecken får ju bägaren lätt att rinna över i denna stress också.

Jaja, en dag i taget. Ny dans, ny chans som min historialärare sa så vackert.

Bra sak: I söndags blev marken lite vitfrostig igen och när de enstaka flingorna dalade ner jublade nog allas hjärtan. Tillochmed Elfs och Majs hjärtan innerst inne, jag vet det. Let it snow! Och viktigast: Let it stay!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0