.

...rastlös nu. Alla är bortresta eller sjuka. Jag har så otroligt långtråkigt. Varför går dagarna bara inte lite fortare förbi så jag får vännerna på plats igen?

Det har varit ett otroligt låångt sommarlov om man frågar mig. På ett jättebra vis. Kommer ihåg i början av sommaren då jag, elin och hilde pratade om vad de egentligen vad för dag och vi kom då underfund med att det bara hade gått en och en halv vecka av sommarlovet. Vi som trodde flera veckor gått. Vi hade ju gjort så mycket på så få veckor, kunde det stämma? Och i den andan har de fortsatt. Dagarna har fyllts med så otroligt mycket trevligheter, flams, galenskap och mys att man har verkligen hunnit smaka på vad sommaren har att erbjuda på alla vis. Så det känns som det här lovet har varit så ovanligt långt, när man hunnit så mycket på så kort tid.

När det gått en dag har man trott det gått två och när det gått en vecka har det kännts som åtta. Brukar ju vanligtvis gå fortare när man har roligt.

Men nu. Nu i slutändan går det så otroligt segt. Jag vet inte om det är det att jag fortfarande tror det gått fler dagar än vad det egentligen gått när jag vaknar. Eller att jag inte har koll om det har gått till ett veckoslut eller inte. Eller om jag bara längtar så vansinnigt mycket till hösten. Men segt går det.

Vad jag vill säga är väl bara "VAD HÄNDER NU DÅ?" Nu när jag gjort allt jag ville i sommar (ungefär). Dessa veckor som är kvar hur ska jag sysselsätta dom. Jag kan ju inte bara gå och vänta på att det ska bli kväll varje morgon. Om vädret tillät skulle jag nog just nu sitta i mormors stuga, fiska och bada. Men i ett mulet, regnigt och kallt alfta utan en skymt av en vän hemma, VAD GÖR MAN DÅ?