.

Såg en av kanske världens finaste filmer i en biosalong i fredags. Godispåsar prasslade när spänningen höjdes och man ville ha något att bita i. Näsor snörvlade när tårarna rann ikapp där i biomörkret. Man skrattade. Man kände lycka. Man grät för hur fint det var och för hur hemskt det var. Man blev så himla glad. En dag ska jag bli som dem. En dag måste ni se.